Ljuset som lyser i mörkret

När hösten blir som mörkast tänds snart tusentals ljus på kyrkogårdarna. Under Alla helgons dag samlas människor i hela landet för att minnas dem de saknar och låta hoppet om himlen bära dem.

Det är något djupt mänskligt i att vilja minnas, men för oss kristna handlar det också om något mer än saknad. Det handlar om löftet om att livet inte tar slut vid graven utan fortsätter i gemenskap med Gud.

Ett hopp som bär genom mörkret

När vi tänder ljusen gör vi det inte bara för att minnas, utan också för att bekänna vår tro: att ljuset segrar över mörkret, och att Kristus själv är världens ljus. Ljuset på kyrkogården blir därför mer än en symbol; det påminner oss om Guds närvaro, även i sorgen.

Det är också en handling av hopp. Ett hopp som säger att döden inte får sista ordet, att livet har en fortsättning och att Gud själv har lovat att torka alla tårar från våra ögon.

Himlen - vårt hem hos Gud

I Bibeln möter vi gång på gång löftet om himlen, inte som en avlägsen dröm, utan som en verklighet Gud själv har förberett för oss.

Jesus säger till sina lärjungar i Joh 14:1–3: “Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt att jag går bort för att bereda plats åt er?”

Detta är ett löfte som bär genom både sorg och längtan.

Aposteln Paulus beskriver det som “hoppet som väntar er i himlen” (Kol 1:5).

Det är ett hopp som vilar på evangeliets sanning, ett hopp som gör att ljusen vi tänder inte bara berättar om saknad, utan också om en fortsättning.

Minnet som lever och ljuset som aldrig slocknar

Snart tänds ljusen på kyrkogårdarna igen, och deras sken blir en påminnelse om Kristus som lyser också när våra egna ljus falnar.

I Joh 3:16 hör vi evangeliets hjärta: “Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Det är kärnan i vårt hopp - att vi, genom Jesus, får del av ett liv som aldrig tar slut.

Så när höstens mörker sänker sig och ljusen står redo att tändas, får vi bära ett annat ljus i våra hjärtan: ljuset av tro, hopp och kärlek. Ljuset från Gud som leder oss hem.